Slik innleder Götselius sin hyllest:
"Säg att det funnes en författare som i sin stil lyckats förena förförelsens sug med tankelekens viktlöshet. Säg vidare att denna stil förmått tolka tidens tecken i form av en romantrilogi av sällan skådat slag. Och säg dessutom att denne författare vore en gudabenådad berättare.
En läsares dröm om den perfekte och därför omöjlige romanförfattaren?
Fel. Han finns. Den perfekte romanförfattaren finns och han heter Jan Kjærstad och han kommer från Norge."
Store ord
Jan Kjærstad mottar Nordisk Råds litteraturpris
Det er ikke små superlativer Dagens Nyheters kritiker, Thomas Götselius, bruker om Jan Kjærstad. Romantrilogien, som i vår bragte Kjærstad Nordisk råds litteraturpris, gir oss et bilde av vår postmoderne virkelighet, sier Götselius:
"Wergelandtrilogin handlar om det senmoderna samhällets myter. Förförelsen, erövringen, framgången, upptäckten, medierna, nationen, brottet - alla tycks de inskrivna. Men framför allt är trilogin en uppgörelse med själva huvudmyten: föreställningen om individen. Se människan! uppmanar oss berättaren på första raden i "Upptäckaren", innan han drar i väg i ett hisnande bergsklättringsäventyr. Men är det möjligt? Böckernas uppsjö av motstridiga historier visar bara att det finns lika många Wergeland som det finns berättelser. Eller berättare."
Har fått tiden til å tale
Jan Kjærstad har fått tiden til å tale, sier Thomas Götselius, som kaller resultatet et flerstemmig kunstverk der ironiens lille musikk spiller overalt:
"Man kan se detta som en lättköpt flirt med senmoderna teorier om det splittrade subjektet och lägga ut texten om "postmodern" romankonst. Men det leder fel. Kjærstad har skrivit en trilogi som gestaltar sin tids idéer, inte för att de är sanna, utan för att det är romanens uppgift att få tiden att tala. Det kan romanen bara göra genom att citera den, grundligt och inkännande, spydigt och parodiskt, lojalt och verserat. Resultatet blir ett mångstämmigt konstverk där ironins lilla musik spelar överallt."