Christian Finnskog omtaler Common- "Be"

Jag köpte en ny grill i helgen. Och det är inte bara bara när du är man. Grillen är den nya kukförlängaren, den ultimata statussymbolen. Det är inte för inte att Dre en gång rappade om att han numera throwa bbq’s varje dag.

Och lagom till grillsäsongen kommer ett grillsoundtrack. För det är just det Commons nya album är; ett feelgoodalbum för tidiga sorglösa sommarkvällar. Där tjejerna har stylish solglasögon och grabbarna prövar att få ögonkontakt. Där ölen ligger på is och ingen vill gå på klubb. Som Biggie sa det; smoove.

Common (tidigare Common Sense) hade redan på det tidiga 90-talet rykte om sig att vara en otroligt begåvad rappare tekniskt, med ett rasande tempo och ordmässiga krumspring som tog andan av hiphop-världen. Genomproducerat av 2004 års hiphopwonder Kanye West är ”Be” som sagt en grillplatta, och tekniken som Common blev känd för har fått vika för ett mycket segare tempo. Med grillsoundtrack menar jag tidigt på kvällen, när folk börjar droppa förbi. Men ju längre kvällen lider desto mer tydligt blir det att jazz- och soulsamplingarna blir för sega och lågmälda i längden. Inget kommer upp till nivån på singelen ”The Corner”, och jag måste säga att jag redan börjar ana en enorm K. West-backlash.

Marte Fougner Hjort omtaler "Common- "Be"

For ti år siden hadde Guru stor suksess med ”Jazzmatazz”-skivene siden. Alle hipsterbutikker med respekt for seg selv hadde en av ”Jazzmatazz”-skivene på i bakgrunnen.

Og bakgrunn er vel et stikkord når det gjelder Common også. For Lonnie Lynn er en bra rapper og skriver gode tekster. I tillegg får han hjelp av store navn som John Legend og Kanye West. Det er pent produsert også. Men det er nettop der dette albumet ikke kommer lenger.

Som bakgrunns-pling-plong i Carlings-butikker er det perfekt, kanskje det smoothe soundet får fjortisene til å kjøpe fleres bukser. Men problemet med ”Be” er at den ikke har noen nerve. Common kunne med fordel tatt litt mer plass i sitt eget lydbilde. Denne plata fester seg aldri.

Nå mener ikke jeg at alle hip-hoppere skal strø om seg med damer og bling-bling (tvert i mot), men et visst engasjement forventer jeg likevel fra en artist av Commons kaliber. På ”Be virker det som han kjeder seg noe voldsomt. Og det smitter, gitt.