Christian Finnskog omtaler Big Bang- "Poetic Terrorism"

Lekenhet är en dygd när det gäller låtskrivning. Och lekenhet är något som genomsyrar Poetic Terrorism, inte bara genom att Øystein Greni har gått två årtionden fram i tid referensmässigt - i alla fall på några spår - och därmed gett oss Mascis-gitarrerna vi saknat, utan att han faktiskt verkar ha haft det riktigt roligt i studio denna gången.

Med barndomsvännen Erik Tresselt tillbaka på bas efter ett längre ”uppehåll”, och 70-talsestetikmaestron Olaf Olfsen på trummor känns Bigbang igjen ett band, och inte Ø. Greni med backing. Men hur genomfört musikälskande detta band än är, hur mycket musikförståelse det än går att packa in på 11 spår så är resultatet ingen bomb. Inte den förbannade skivan som titeln tillsäger. Och kanske den förbannade skivan jag ville ha. Det är snyggt, det gör att jag drar på smilbanden över alla de helt strålande gitarrpassagerna, den luftiga och inbjudande produktionen, den betydligt förbättrade sången.

Jag vill hellre diskutera den här skivan med musikfreakvänner än låta den vara ett soundtrack till ändlösa grillsessions och båtturer i sommar, känner jag. Och det är kanske inte så bra.

Marte Fougner Hjort omtaler Big Bang- "Poetic Terrorism"

Mye er sagt og skrevet om Øystein Greni i årenes løp. Han er en flinkis, og jeg tror janteloven i landet vårt gjør hva den kan for å holde ambisiøse folk som Greni nede. Heldigvis har ikke det funka, Greni er tilbake med et av sine beste album på lenge. Han er en genial låtskriver, og det er det det bør handle om nå.

Som det perfekte åpningssporet ”Staurn Freeway” er, settes lytteren i stemning fra første stund. Den låta er mer Crosby, Stills og Nash enn trekløveret selv, og en låt som i hvert fal gir denne lytteren nye opplevelser hver gang hun hører den.

Forrige torsdag var jeg på Big Bangs release-konsert på et utsolgt Rockefeller. Der beviste de at låter som ”From a Distance” og ”Not a Rolling Stone” er to av de beste i Big Bangs karriere.

Øystein Greni synger bedre enn på lenge, og er i bedre humør enn på lenge. Harmoniene og koringene sitter som skudd; det er bare å legge seg på gresset med en kald øl og noen du er glad i, og Greni på øret, så trenger du ikke mer denne someren. ”Poetic Terrorism” gir en følelsen av at alt var litt bedre for tredve år siden.