Christian Finnskog omtaler Kaiser Chiefs- "Employment"

Om du trodde att dansrocken snart var på väg att släppa taget om det engelska musikklimatet så måste du dessvärre vänta en stund till. Och jag skriver dessvärre för jag nu börjar bli så jävla trött på engelska 80-talsreferenser.

Franz Ferdinand, Bloc Party, the Futureheads, the Departure, Maximo Park och nu Kaiser Chiefs; det blir bara en stor gröt av alltihop. Och det är inte mannagrynsgröt, utan risgrynsgröt utan kanel och socker. Och där Franzarna gav oss en singel att dansa skiten ur oss till förra sommaren, där Bloc Party i alla fall var vassa i kanterna, så är Kaiser Chiefs inget annat än trist ”The Jam-aktig” medelmåttlig rock med trista synthar på toppen. Ett spår är riktigt bra – och den heter Na-na-na-na-Na. Där har du nivån.

Marte Fougner Hjort omtaler Kaiser Chiefs- "Employment"

Sukk. Nok et britisk band med en gjeng twenty-somethings som lager dansbar rock.

Når det er sagt, så kommer nok Kaiser Chiefs til å selge drøssevis av album. Noe som i og for seg er forståelig, dette er fengende som bare det, og sørger nok for en fin turnèsommer for bandet. Spørsmålet er vel om noen kommer til å huske dem til neste år.

Det er absolutt gode låter på denne plata, men Kaiser Chiefs ødelegger for seg selv ved å pøse på med alt for mye av alt. Less is faktisk more av og til. Et par låter skiller seg ut her, som ”Na na na na na”. Den er en fengende sak, om å finne seg selv sammen med feil type (i dette tilfellet) jente. Morsom tekst, et intelligent stykke pophåndverk.
”Oh My God” er heller ikke tapt bak en vogn. Tvert i mot, faktisk. Hør bare på åpninga! Her viser også Kaiser Chiefs at de kan roe ned litt. Og da blir resultatet så uendelig mye bedre!