Christian Finnskog omtaler Moneybrother- "To Die Alone"

Det är stort, pompöst, dramatiskt, genomfört, spekulativt och snudd på mäterligt.
Anders ”Moneybrother” Wendins andra album är inget annat än en triumf av en platta, en njutning på 10 spår.

Kreddreferenserna är där fortfarande, men The Boss har blivit nedtonad till fördel för Jeff Lynne, Joe Strummer är nog fortfarande Anders husgud och det skulle inte förvåna mig om man hittade ganska många discoplattor hemma i hans skivhylla.

Men det är också en naken och utlämnande skiva, där ett samlivsbrott är mer än tydligt i texterna. Framtidstro och bokslut med dåtiden. Precis vad jag behöver.

Marte Fougner Hjort omtaler Moneybrother- "To Die Alone"

Anders Wedin ER Moneybrother. Han er artist med hele seg og mer til, og han synger med en stemme man bare kan misunne ham.

”To Die Alone” er en plate som antakelig gjør det stas å være svensk. Singelen ”They`re Building Walls Around Us” er glad-rock på sitt beste, den gjør det god musikk skal gjøre, den gir håp, gode følelser og frysninger på ryggen.

Likevel lyver den litt, for resten av plata er mye mer nede. Men Wedin er en god låtsmed, så det gjør ikke noe. Det som imidlertid gjør noe er at etter å ha hørt disse tolv låtene med Moneybrother på rappen er man ganske sliten. Wedin pøser på med strykere, og trommisen hans jobber som en helt gjennom hele plata.

Pompøst er fint, men slitsomt i lengden. Dermed gjør han noe av det samme som landsmann Håkan Hellström gjør, det blir som å spise bløtkake med krem til. Men det skal sies, i motsetning til Hellstrøm så tror jeg på det Wedin forteller i låtene sine.

Og jøje meg; mannen har jo skrevet spor nummer fem, ”I`m Not Ready For It, Jo”, og da kan man tilgi ham det meste.