Christian Finnskog omtaler 50 Cent- "The Massacre"

Gäsp. Detta är verkligen inte roligt längre, sagor om gangstrar var då mycket bättre förr? Eller i alla fall när den kom från västkusten för en stund sedan via The Game.

Sistnämnde är på 50’s shitlist nu, förövrigt – liksom NAS, Shyne och inte minst Fat Joe. 50 hatar alla och om jag får bestämma så hatar alla snart 50 tillbaka. Första gången hade mannen i alla fall en historia att sälja, en historia som man antingen kunde tycka blev patetiskt glorifierad eller kunde se ett visst gangsta-underhållningsvärde i.

Skit i det nu, för The Massacre är verkligen inget annat än 20 + låtar på samma gamla jävla tematik. Jag orkar inte ens lista upp den, ni vet vad jag menar och den är så politiskt okorrekt att den blir korrekt.

Visst finns det några beats som fungerar mellan den annars anabolsteroidade, kukkomplexa, mindervärdighetsproblematiska sörjan av crap som annars härskar på denna komplett onödvändiga skivan. Kanske ett par hooks också, men jag vill inte tipsa om dem, för jag tycker du skall ladda ner spår 8, 13, 17 och 5 olagligt från nätet så att 50 slutar tjäna pengar och börjar koncentrera sig på att göra bra hiphop i stället.

För jag har hört han göra det förr. Och han kan det verkligen. Och ja, det är Dr. Dre, Eminem och 50 Cent som är exekutiva producenter.

Marte Fougner Hjort omtaler 50 Cent- "The Massacre"

Jeg får lyst til å si som Nemi etter å ha lidd meg gjennom denne skiva: KJEDELIG!!

Herre Gud, dette er uinteressant! Tjueto låter om niggaz, bitches, skyting og 50 Cents `hood, la meg slippe! Hvorfor, spør jeg meg, ble dette en plate som dette? Vi visste jo at mannen hadde det i seg, det hørte vi jo blant annet på ”In Da Club”, men nå har tydeligvis Da Fame gått både til hodet og skrittet på ham.

Det er vel ikke meningen at man skal le av ham som man gjør når når man hører for eksempel ”Piggy Bank”, med tekstlinjer som ”Clikety Clank, The Money Goes Into my Baby Bank”. Nå framstår Curtis som gjengen i Mad TV ville fremstilt ham, altså ikke særlig flatterende.

Man kan jo begynne å lure på om dette er 50 Cents finurlige plan om å lure oss alle, av typen ”Ha, ha, hvem var det som sa at jeg ikke hadde selvironi. Men desverrre, dette makkverket av en plate er nok laget på ramme alvor.

Den eneste grunnen til at jeg ikke gir den terningkast en heter ”Candy Shop”. Og da snakker jeg ikke om teksten.