Christian Finnskog omtaler Sissy Wish- "Tuning In"

Om ändå Siri Wålberg kunde göra något annat än att ”vara karaktärisktisk” med sin röst så hade undertecknad haft en så mycket mer behaglig lyssnarupplevelse.

För det är onekligen hennes röst som är unik, på gott och ont. Här finns det flera melodiska godbitar i en väldigt rörig och sprikande produktion. Det är som om Siri & co vill stoppa in ”allt som är bra” på varenda spår på denna 10 spår långa uppföljare till resencentfavoriten ”You may breathe”.

Resultatet blir faktiskt ganska slitsamt i längden, och då vill jag speciellt peka på ”Reveal”, där allt som är dåligt med finns Sissy Wish på fyra minuter och arton sekunder. Den avvaktande, liksommystiska versen med trummor och körer, den rabiata refrängen med en skrikande Siri utan någon som helst självkritisk hållning till sin egen röst, och så bryggan med galaenpannapiano.

Pluss ges för produktiviteten och ambitionen, stora minus för förmågan att vänta tills man får ett jämnare låtmaterial och igjen minus för den stormannsgalna produktionen.

Marte Fougner Hjort omtaler Sissy Wish- "Tuning In"

Jeg elsker Sissy Wish! Siri Wålberg er så begavet at jeg får lyst til å klemme henne lenge! Igjen har hun laget et gjennomført bra album.

Albumet består av ti låter, og ikke en av dem er overflødige. Så enkelt, og så vakkert. Denne gangen leker hun enda mer med genrer; nå er det litt køntri, litt Motown og fremdeles fraseringene til Kate Bush.

Men det som kjennetgner Sissy Wish er at hun har så innmari grepet på den gode popmelodien. I tillegg er sangene hennes så detaljrike at du kan oppdage nye ting hver gang du hører dem.

Hør for eksempel på bassgangen i ”Scoundrel Days”, eller blåserne på ”You` re The Pricilla”. ”Fire Walk With Me” har årets beste refreng, en låt å nyte livet til.

Siri Wålberg gir meg lyst til å springe barbeint i en park og skrike et Ronja Røverdattersk vårskrik. Kjøpe, nå!