Erlend Mokkelbost omtaler Destiny’s Child - "Destiny Fulfilled"

Det må ha vært en mørk dag for Beyonce når hun måtte stå opp og tusle ned til studio for å begynne innspilling med sine gamle venniner i Destiny’s Child, når hun allerede vet at hun godt kan gi ut plater helt selv uten å måtte dele godene med noen andre.

Det er Beyonce vi elsker nå, og Kelly og Michelle hadde vi vel nesten glemt? Men ”Destiny Fulfilled” har likeså blitt realitet, og det kunne vært langt verre.

Men hvorvidt den gjør hverdagen min mer duggfrisk enn den allerede er, det er jeg ikke like sikker på. Plata åpner sterk, hvor de to singlene ”Lose My Breath” og ”Soldier” er først ut.

”Lose My Breath” er en klassisk Destiny’s Child-”banger”, og plutselig forstår man at vi faktisk har savnet de nubiske prinsessene litt.

Ballade-o-rama

Etter de 2 sterke åpnings-låtene dempes lyset, og laknene blir krøllete på rommet til Destiny’s Child.

Av de resterende 10 låtene er 8 av dem ballader, og man må han en ganske solid forkjærlighet for de glatte og smukke balladene som preger resten av denne plata, for å i det hele tatt komme seg igjennom den uten å sovne.

Men er man i det riktige humøret, gjerne litt rødvinsmarinert og blid, kan dette dette utfolde seg som rene julaften for mange. Personlig synes jeg at de låtene med litt høyere tempo står frem som de beste her, spesielt ”Through With Love” som er dramatisk på grensen til å være i Toni Braxton-land, men fint er det uansett.

Om Destiny’s Child-jentene kommer til å lage musikk sammen i mange år fremover tviler jeg på. Beyoncé har vel stjålet showet allerede, og det er henne vi vil se og høre. Men ”Destiny Fulfilled” er en grei forrett til neste Beyonce-måltid.

Christian Finnskog omtaler Destiny’s Child - "Destiny Fulfilled"

”Survivor”. ”Bills, Bills, Bills”. ”Bootylicious”. Vi snackar det sena 90-talets viktigaste kvinnliga R’n’B-grupp vid sidan av TLC – Destiny’s Child. Beyoncé, Kelly och Michelle är tillbaka och de vill inte att vi skall dansa denna gången.

Inte heller Rodney ”Darkchild” Jerkins vill att vi skall dansa. För den som letar efter bangers på denna skivan kan leta till de blir äldst i kommunen.

Efter öppningen med singeln ”lose my breath” hamnar vi i sängkammaren, och stannar där ’til the break o’ dawn. Och detta värmer. Det är eggande, mjuka och i bland uppenbart kåta ballader i ett pärlband.

Det har spekulerats om detta är ett ”lågprisalbum” för att Beyoncé, den onekligen starkast lysande stjärnan i trion, skall kamma sina kollegor medhårs. Odla vänskapen.

Det låter vi ligga, samtidigt kan vi konstatera är att Beyoncé inte har den starkaste rösten men i samsång med Kelly och Michelle faller det på plats. Och på ”Is the reason” så blir alla eventuella synder förlåtna.

En fortsättning från dem var aldrig ett önskemål – det var ett krav. Kanske gav de oss inte det vi ville ha, men de gav oss det vi behöver; LOVE Y’ALL.