



Aage Wolf omtaler Kings of Leon - "Aha Shake Heartbreak"
Fy søren så deilig det er å bli nyfrelst! For sant å si var jeg litt lei Kings of Leon, så forhåpningene var ikke all verden da jeg dumpet denne ned i cd-spilleren.
Men det tok ikke mange sekundene før halleluja-følelsen begynte å bre seg. På "Aha Shake Heartbreaks" første spor "Slow night, So long" hører man at de fire kongene er i minst like god form som på debuten, deretter, i spor to "King of the rodeo", viser gutan at de har tatt et solid skritt videre.
De blander nå sin sørstatsrock med solide doser New York-pop a la The Strokes, og resultatet er rett og slett nydelig!
Albumet fortsetter slag i slag med den ene popperlen etterfulgt av den andre, og innimellom lurer det seg også noen utrolig vellykede og såre bluesballader.
Mot slutten kommer et par mindre inspirerte spor som gjør at dette ikke er en umiddelbar klassiker, men det er uansett bare å kaste seg på kne for kongene, og nyte det når de preker rockegospelet sitt.




Christian Finnskog omtaler Kings Of Leon - "Aha Shake Heartbreak"
Och så var de inte prästsöner, de hade inte åkt runt i en Winnebago och smyglyssnat till ”rock” på pappas bilstereo efter att han hade gått och lagt sig.
Kanske de inte ens är släkt. Med vad spelar det för roll när de tydligen har catchat ett och annat ändå. Andra skivan ut från Nashville-baserade Kings Of Leon är ett bevis på att unggrabbarna inte bara klarat att bära upp ett hype-ok på sina axlar, de har tagit alla förväntningar, tryckt in i sina annars Red Man-fyllda munnar och spottat dem rakt tillbaka ut i ansiktet på dem som nu måtte tvivla.
Formeln är den samma, bara ännu mer förfinad; sydstatsboogie med texter om knulling. Men med framgångarna har The Followills onekligen åkt runt en del, om än inte i en Winnebago.
På dessa resor har de nog kunnat lyssna på både radio och iPod’s hur mycket de vill, och därmed får man också en soulig ballad i ”Milk” och en slags funk-punk-historia i ”Razz”, för att nämna något.
Att dessutom Caleb har en av de mest karaktäristiska rockrösterna sedan John Fogerty gör ju inte saken sämre. Get your Hick on.