Christian Finnskog omtaler John Legend - "Get Lifted"

Det är på inget vis uppseendeväckande att man hittar hip-hop-, soul-, och –r’n’b-folk gästandes varandras album (läs Pharell) i 2000-talet. Eller tidigare heller för den sakens skull.

Men när det gäller John Legend så måste man ta av sig hatten, för en så tillvida imponerande CV som denna mannen bestitter är inget annat än remarkabelt.

Alicia Keys, Janet Jackson, Talib Kweli, Jay-Z, Eve, Common, Kanye West, Lauren Hill - han har gästat dem alla, och har dessutom haft en märklig förmåga att snika sig in på hitsen.

Stevie Wonder, Aretha Franklin och Al Green som husgudar

När så de första tonerna från hans kommande debutalbum nådde soulklubben (det finns bara en – Contagious) i huvudstaden i somras så hördes det att det var något stort på väg.

Här har vi att göra med en man som har Stevie Wonder, Aretha Franklin och Al Green som husgudar och det är bara att konstatera (med glädje) att han förvaltar sitt arv med lika delar respekt, fingertoppskänsla och progression.

Detta är en skiva som försätter en i ett rus, en aldrig avstannande klättring mot ett crescendo som bara kan bara kan beskrivas som ren och skär glädje. Soul där den skall sitta – rätt mellan hjärtat och underlivet.

Det kan vara ackompanjerat enbart av ett naket piano (”Ordinary People”). Det kan vara en en modern banger á la förstasingeln (”Used to love U”) eller en ren gospel som i ”It don’t have to Change”, komplett med hela familjen i kör.

Langt mere sofistikert enn retro

”She don’t have to know” är en annan sensation, visserligen baserad på den ännu mer sensationella ”Just like a Baby” av phunk-guden Sly Stone, men det är här storheten lyser kanske som kraftigast genom att använda Sly’s underlag utan att man för den sakens skull tänker recirkulering. Snarare uppdatering.

För hur glad man än kan bli av att något ”låter gammalt” (läs A. Keys) så är det inte så moderna klassiker skapas, för det krävs det än mer musikhistorisk förståelse, framtidsrättning och vidare vyer.

Av sådant blir det album som håller länge. Alltså; ”Get Lifted” är inte ett utpräglat retroalbum med några nya toner på toppen, det är långt mer sofistikerat än så.

Kalla det gärna en kärleksförklaring till soul. Eller ett suveränt album anno 2004-05. Eller kort och gott en Killer.

Ruben Gran fra Spirit omtaler John Legend - "Get Lifted"

Har du lest den aller minste teksten i coverne til noe av den ypperste amerikanske musikken det siste året, har du også lagt merke til navnet på denne herremannen.

Sjekk de siste skivene til Jay-Z, Kanye West, Alicia Keys, Twista, Talib Kweli, Slum Village og Dilated Peoples. Eller se etter John R. Stephens i The Miseducation Of Lauryn Hill.
Skummelt hyppig tilstedeværende med stemme og piano der det virkelig gjelder i disse dager.

Med sitt eget album Get Lifted gjør han virkelig et glansnummer. Musikkjournalister roper gjerne tidløs så fort en bra, ny soulskive treffer hyllene. Denne gangen stemmer det. Med dobbel betydning. Legend byr på et album som nærmest oppsummerer essensen av soulmusikk.

Legend lever soul

Ser man forbi sporadiske beats av ”den moderne tid” og gjestespill av nøkkelpersoner som Kanye West og Snoop Dogg, puster, synger, lever, fremfører og formidler Legend soul. Han har funnet kjernen i den, og krystet ut hver dråpe.

På samme tid er det nettopp Snoop, Kanye og drivende ny-rytmer som setter ham i en tidsmessig sammenheng. Han tar tempen på nåtiden med en souluniversell tilnærming for både nuet og fremtiden. Det er ganske godt jobbet.

Et album som løfter

Som tittelen antyder, er dette et album som løfter, hvor musikk og lyrikk er ”oppbyggelig” samtidig som det er ærlig. Søkende og desperat, men hele tiden med fokus på lyset som er i enden av tunnelen, selv om det kan virke langt frem.

Selv om det er gjort med temaer av svikefull, seksuell, religiøs, angrende eller tilgivende art.
Han fremfører dessuten låtene med enorm patos, men uten fnugg av pretensjoner. Musikk med hip hop-hint, med gospelhøyder, R&B-groove og soul-vidd, -bredde og -djup.

Jeg kan ikke fatte hvordan en bedre soulskive skulle låte akkurat nå. Noe annet enn toppscore ville bare være å gjøre seg vanskelig. John Legend lever så langt tilstrekkelig opp til det noe pompøse navnet.