Erlend Mokkelbost omtaler Eminem - "Encore"

Eminem har alltid vært en artist som har gjort det umulig å vite hva man skal forvente av han, eller som rett og slett har levert varene så ettertrykkelig så mange ganger på rad at han nærmest har blitt umulig å kritisere.

Men med ”Encore” kan det vise seg at han kan få på pukkelen fra mange fronter, for denne plata er dessverre ekstremt ujevn. Dessverre må man kunne si, for ingenting hadde varmet mer i høstnatta enn en Eminem på sedvanlig høyt nivå.

Derimot har man fått levert en plate hvor mannen høres ut som han brukt opp de aller fleste idéene som var genuint interessante og underholdende.”Encore” er lite spissfindig, lite nyskapende, og man ender opp med å kikke mer på klokka enn å bli provosert.

Provoserende middelmådig

Man blir vel heller mer provosert av det til tider lave nivået, hvor prompe-lyder og rape-lyder virker å skulle erstatte det han engang hadde å si. Akkurat det kan jeg leve med, men det som skuffer mest er de seige og ”mørke” låtene, for de er det mange av her.

Det blir i altfor lange strekk monotont, tungt og lite catchy, og jeg skulle ønske Eminem holdt seg til det han er best på, som er uptempo låter fulle av faenskap.

Tekstmessig er fremdeles Eminem tidvis genial, men de kjedelige låtene og først og fremst den uinteressante produksjonen gir mange av vokalprestasjonene lite å gå på. Heart-samplede ”Crazy In Love” og ” Martika-samplede ”Like Toy Soldiers” er høydepunkter, men der stopper det nesten.

Vi trodde vel alle at han ville prestere mer enn dette, og at de to første døve singlene ikke ville gjenspeile albumet. Dessverre ble det ikke slik.

Christian Finnskog omtaler Eminem - "Encore"

Heter man Eminem så är man i trubbel när man släpper en ny skiva. Förväntningarna till denne mannen, oavsett vad han gör kan bara beskrivas som hysteriska.

Tre gånger tidigare har han underhållt, provocerat, banbrutit och inte minst levererat så till de 800 grader. Nu säger han liksom tack för sig, och gör det med ett extranummer. Det är mörkt, så mörkt.

I bookleten dör folk, på skivan dör folk eller skall dö och Eminem skall ta livet av sig. Lite av en utgångspunkt för Eminem the entertainer. Och kanske leken med självmordstematiken är enkel att förklara, Eminem har ju gjort och sagt allt kontroversiellt redan, och då är det dags att ta itu med the final solution.

Den slutgiltiga synden. Genomgående i skivan är att edgen saknas, beatsen är mörka javisst – men samtidgt ganska tama. Det blir för mycket upprepningar, testmässigt och musikaliskt.

Men fördelen är att skivan kommer att hålla längre för att den är såpåss otillgänglig efter den Eminemstandard vi är vana vid. Det vill säga för den som orkar.