Aage Wolf omtaler Elliot Smith - "From a basement on the hill"
Lyd: MM omtaler Elliot Smith

Alltid litt skummelt å høre på plater som er fullført av venner og kjente av en artist som dør under innspillinga.

I Elliott Smiths tilfelle er det heldigvis liten tvil om at han rakk å gjøre ferdig det aller meste på egenhånd, før han sa takk for seg.

For her låter alt som det skal, de kjennetegnende vokalharmoniene er på plass, gitarspillinga hans likeså, og albumet høres rett og slett sammenhengende og enhetlig ut.

Likevel - på grunn av at man vet at Smith døde underveis - får skiva en helt spesiell stemning. Smith har alltid skrevet såre og selvkritiske tekster, men når han her synger "better stop now before I start crying" og "this is not my life, it's just a fond farewell to a friend" på denne skiva blir det ekstra sterkt og ekstra sårt.

Dette er neppe Smiths aller beste album, men likefullt et svært bra et, og en verdig avskjed med en av de siste årenes største låtskrivere!

Christian Finnskog omtaler Elliot Smith - "From a basement on the hill"
Lyd: MM omtaler Elliot Smith

Vanligtvis så växer texterna på ett album på mig efter melodierna, eller ännu bättre så träffar båda två samtidigt.

Generationsrock, ungdomsångest eller låtar om kärlek brukar tillhöra den sistnämnda kategorin. From a basement on a Hill är ett skrämmande album på så vis.

Här hör jag texterna tydligare än på länge, och ja; det beror på den spöklika stämningen som genomsyrar ett album av en artist som tog livet av sig för nästan exakt ett år sedan.

Kan man få svar på varför genom att lyssna extra noga? Kan jag på något vis få en inblick i vad som leder en människa till den slutgiltiga lösningen? Kan man lyssna på detta albumet utan att lämna en tanke på det?

Svaren är nja, ja och nej. Elliot Smith’s sjätte och sista album är hjärtskärande, en artist som under hela sin karriär har lämnat detaljerade beskrivningar av missbruk, misshandel och självmordsförsök sista dokument.

Men också hans sista stora bidrag till en schanger som är lika urvattnad som den är överbefolkad. Med nedstrippande melodier och egenharmonier visar han en sista gång hur det skall göras.

Men allt i allo är detta deprimerande vackert, skrämmande och nervslitande verkligt på samma gång. Albumet är långt, men tyvärr inte långt nog.