Aage Wolf omtaler Gåte - "Iselilja"

lyd: MM omtaler Gåte

Enten liker man Gåtes miks av folkefeler og harde gitarer, eller så gjør man det ikke. Jeg tilhører i utgangspunket de som ikke kan fordra Gåte, men selv for en "hater" er Iselilja helt spiselig kost.

For hvis man tar bort folketekstene og later som om fela er en hylende sologitar, sitter man igjen med pompøs og fengende popmetall, faktisk ikke helt ulikt Nightwish - bare en god del bedre.

Og på platas beste spor Jomfruva Ingebjør kan man utrolig nok også høre spor etter band som The Mars Volta - rafft rett og slett.

Skiva er tøft og passe edgy produsert, men man slipper jo som regel ikke unna fela og folketonene, og for oss som ikke liker innblanding av den slags i rocken, så blir dette like fullt aldri helt bra.

Ubehagsfølelsen jeg fikk første gang jeg hørte dem er heldigvis borte, men det er et langt stykke igjen før jeg med hånden på hjertet kan si at jeg liker musikken deres.

Christian Finnskog omtaler Gåte - "Iselilja"

lyd: MM omtaler Gåte

Grova fördommar mot medelåldersrock och en hopplös utgångspunkt för att förstå vad Gunnhild Sundli sjunger om, gjorde Gåtes utgångspunkt för att deras nya album skulle få tung rotation i min lägenhet väldigt begränsad.

Chansen för att jag skall spela sönder detta albumet är förvisso fortfarande väldigt liten, men jag överraskade mig själv i att ta ett par piruetter melllan köksbordet och bokhyllan.

De skall ha för intensiteten, de skall ha för sin förvaltning av kulturarvet och de skall också ha för de tunga riffen.

Dessutom är det något med Sundlis röst som träffar en nerv.
Men detta är helt enkelt inte min kopp getmjölk.