Christian Finnskog omtaler Lemon Jelly- "`64-`65"

Det är en smula oroväckande att jag gillar detta såpass mycket som jag gör. Jag har kanske som känt lite svårt för elektronika utan omedelbara dansrytmer, vare sig det är knitre-helvete, atmosfäriskt eller som i detta fallet; chill-out. Mycket av glädjen med denna plattan ligger i och för sig i dess konceptualisering.

Lemon Jelly-duon släppte nämligen en singel vid namn ”Soft” för några år sedan. Singeln innehöll en sample av Chicagos ”If you leave me now”.

En låt som inte skördar de allra flesta kredd-poängerna när än kreddpoängen nu samlas i hop. ”’64-’95” bygger på samma tankegång, alla låtarna innehåller samples från låtar från innanför dessa årstal, låtar som inte heller har så kallad kredd. Ohippa låtar, helt enkelt. Jaja, lite roligt är det i alla fall.

Marte Fougner Hjort omtaler Lemon Jelly- "`64-`95"

Et helt album med chillout elektronika, jeg kan vanskelig tenke meg noe kjedeligere. Jeg mener ikke at alle som lager musikk må finne opp kruttet hver gang de gir ut noe, men det er et ullent og klamt kaffe latte-preg over Lemon Jelly som jeg kan styre meg for.

Dette albumet høres ut som det er lagd med det målet å ikke bli lagt merke til. Og musikk man ikke legger merke til har som man skjønner heller ingen nerve.

For ti år siden spøy verdens djer ut plater som dette, og da kom det ut gode ting med jevne mellomrom. Både Bent og Gurus Jazzmatazz-prosjekt er eksempler på det. For ikke å snakke om Cafè Del Mar-skivene som kom som friske avbrekk i indie-hverdagen.

Albumet er alt for langt, og låtene kunne med fordel kuttes ned fra fem-seks-minutters versjoner til to- tre-minutters. Et hederlig unntak er spor nummer seks, ”The shouty Track”. Den innehar noe av den samme mørke og suggerende energien som for eksempel Death in Vegas har på sitt beste. ”Make Things Right” er også et hygglig avbrekk på denne anonyme plata.

Lemon Jelly gir meg et sug etter å sette på alle rock-klassikerne jeg har i hylla, så da har de vel oppnådd noe.