Christian Finnskog omtaler Ane Brun- "A Temporary Dive"

När EP’n ”My Lover Will Go” kom i höstas så föll jag pladask. Rösten. Gitarrspelet. Texterna. Arrangementet. En stund kände jag mig helt enkelt förälskad i Ane Brun, och jag måste väl erkänna att det håller i sig.

Just kärlek är ett centralt tema på ”A Temporary Dive”, och då främst svunnen sådan. Och det är skillnad att vilja vara melankoliker, och faktiskt skriva låtar som präglas av ett melankolskt sinnesstånd.

En central sak för självutlämnande texter måste ju nödvändigtvis vara ärlighet, inte vad som låter bäst. Det är bland annat detta som skiljer Ane Brun från många av de otaliga artister som befinner sig i samma schanger. Det och förmågan att sätta en unik prägel i såpass hög grad, detta bland annat med hjälp av bongotrummor, stråkar, steelguitar och körarrangement.

Trots det låga tempot blir det liksom aldrig tråkigt, man anar alltid en raffinerad detalj runt ett tonskifte eller en brygga. Rösten är ett eget kapitel för sig; med ett sällsynt väl avvägt vibrato, ett brett register som vittnar om såväl majestätiska förebilder som Joni Mitchell och Jeff Buckley samt ett charmerande experimenterande med sin egen röstkapacitet.

Det finns egentligen bara en enda anledning till att inte denna skivan får den högsta karaktären, och det är att två av låtarna från EP’n är med på albumet. Visserligen inte ovanligt på något vis, men jag vill helt enkelt ha mer. Åtta nya låtar räcker inte. Släpp mer, fort!

Marte Fougner Hjort omtaler Ane Brun- "A Temporary Dive"

Ane Brun er en av de mest talentfulle låtskriverne vi har i Norge. Hun er også beviset på at hardt arbeid lønner seg. Ane Brun har jobbet mye og hardt de siste årene, og det har hun fått mye annerkjennelse for i sitt andre hjemland Sverige.

Som Ephemera er hun både platedirektør og sin egen pressetalskvinne. Debutplata ”Spending Time With Morgan” ble skammelig nok nesten forbigått av norsk presse da den kom ut for to år siden. Nå kan derimot både journalister og platekjøpere gjøre det godt igjen ved å vie ”A Temporary Dive” den oppmerksomheten den fortjener.

Ane Brun har en stemme som ikke bare reiser nakkehårene, men hele skalpen. Hun synger om det evige og uutgrunnelige temaet kjærligheten, som skulle hun være den første i verden. Hun kan minne om en ung Joni Mitchell, og det sier jo nok i seg selv.

Ane Brun lager låter i klassisk singer/songwriter-tradisjon, men har et særpreg som er få forunt. Hun lager intelligente mellodier, og tar slett ikke minste motstands vei låtmessig. Hør bare på den western-aktige ”Ballon Ranger”, eller den intense ”My lover will go”.

Platas hyggeligste spor er duetten med Ron Sexmith, ”Song No. 6”. Ane Brun har kommet for å bli.