LYD: Hør omtale av Chemical Brothers her!

Agge Wolf omtaler Chemical Brothers- "Push The Button"

Prodigy viste i fjor at det fortsatt var liv i bigbeaten, men skiva deres ble litt vel slitsom.

Chemical Brothers befester ytterligere at det er relevant både og danse og lytte til bigbeat, men tar det heldigvis litt roligere i svingene. Men heldigvis bare litt.

På "Push the Button" har kjemibrødrene destillert ut mye av essensen fra de siste albumene sine, det vil si at vi ikke bare finner kule beats, men også spennende melodilinjer og gode vokalprestasjoner.

Gjestelista er kanskje ikke like imponerende på papiret som på de siste platene, men det vokalister som Q-tip, Tim Burgess og Anwar Superstar leverer av vokalvarer, er det virkelig nivå på.

Dessverre synes Chem-brødrene Tim og Ed fortsatt at det er morsomt med spor som går mer i tribal- og acid-leiet, men da blir de bare monotone og kjedelige. Jeg blir i hvert fall ikke fristet til å finne fram glowsticks igjen.

Ikke like hot og spennende som på midten og slutten av 90-tallet, men Chemical Brothers beviser at de fortsatt er relevante i 2005.

LYD: Hør omtale av Chemical Brothers her!

Christian Finnskog omtaler Chemical Brothers- "Push The Button"

The Chemical Brothers firar faktiskt tiårs-jubileum i år. Och det firar de med en skiva som i sina höjdpunkter låter som de kan hålla på i tio år till utan att det gör mig något.

De fick en del kritik från fansen efter 1999 års ”Surrender”, med argumentationen att det var för mycket ”rockkollaborationer”. Resultatet blev en renare dance-platta med ”Come With Us” från 2002, som inte träffade undertecknade nämnvärt.

Det är därför extra glädeligt att progression och nyskapning knuffar undan hard-core big beat-fansens önskemål och vilja på Push The Button. Tim Burgess från Charlatans är med för tredje gången, Q-Tip har ditchat Michael Stipe (som tur är) och gör en mycket bättre figur på singeln ”Galvanize”, och Ed & Tom har återigen visat fingertoppskänsla och kristallkuleseende genom att stoppa in otroligt lovande Bloc Party’s Kele Okereke i en låt.

Annars så finns det allt möjligt här; från något som kanske kan kallas den engelska motsvarigheten till crunk, ren hiphop till en årets skönaste steelgitarr-loop.

Hade de obligatoriska 6 minuters dance-’til-you-trance-fyll-låtarna varit borta för evig tid så hade det blivit flera Jesus.