Hopp til innhold

Einar Økland fyller 80 år: – Eg føler meg ikkje som dei 80-åringane eg såg før

VALEVÅG (NRK): Einar Økland blir kalla den mest allsidige forfattaren i norsk etterkrigstid, og er like produktiv som før. Det siste året har han gitt ut nok ei bok og debutert som filmskodespelar.

Forfattar Einar Økland med si kvitmåla løe på garden i Valevåg i bakgrunnen.

KVITMÅLA LØE: Forfattar Einar Økland har teke originale val gjennom sitt 80 år lange liv. Det gjorde han også då han måla løa kvit.

Foto: Eli Bjelland / NRK

– Eg har aldri brydd meg om sunnheit, og har ikkje hatt joggesko eller treningsdrakt sidan eg slutta på skulen, seier Økland.

Han viser rundt på gardstunet som ligg i Einar Øklands veg i Valevåg i Sveio. Truleg er han den einaste forfattaren som bur i ein veg som er kalla opp etter seg sjølv. Her på garden blei han fødd 17. januar 1940, men han hadde utferdstrong og flytta så snart han var gamal nok.

– Eg ville vekk. Og så var det vel skjebnen som gjorde at eg enda opp som forfattar. Det var ikkje planlagt.

Har gitt ut 80 bøker

Etter mange år i Oslo, der han blant anna var ein sentral person i det litterære tidsskriftet Profil, flytta Økland attende til Sunnhordland. Først blei det fleire år på Stord, før han og kona tok over garden i Valevåg på midten av 1980-talet.

Økland blir kalla den mest allsidige og originale forfattaren i norsk etterkrigstid. Han debuterte med diktsamlinga «Ein gul dag» i 1963, og sidan har han gitt ut opp mot 80 bøker i alle mulege sjangrar. Han er først og fremst poet, men det blir også sagt at han fornya barnelitteraturen.

Av prisar har han blant anna fått Brages heiderspris, Doblougprisen og både Gyldendal- og Aschehoug-prisen. I samband med 80-årsjubileet gir han ut essaysamlinga «Oss imellom?».

Fersk filmskodespelar

– Eg debuterer kvar einaste dag, og no debuterer eg som 80-åring. Eg har aldri vore det før og veit ikkje korleis det er.

I fjor, som 79-åring, debuterte Økland også som filmskodespelar, i Håp av Maria Sødahl. Rollefiguren var den 82 år gamle faren til hovudpersonen, som blei spelt av Andrea Bræin Hovig. Han synest sjølv han var for ung til å spela ein 82-åring.

Einar Økland og Andrea Bræin Hovig spelte far og dotter i filmen Håp

FILMDEBUT: Einar Økland spelte saman med Andrea Bræin Hovig i filmen Håp i 2019.

Foto: Motlys

– Eg synest ikkje var gamal nok, så eg prøvde å gjera meg litt treigare i rørslene og litt halvsløv, fortel han.

Han meiner sjølv at han held seg sprek av blant anna trapper i huset og arbeid i tunet.

Respektert samlar

Det er tydeleg at garden og tunet i Valevåg har fått mykje omsut av ekteparet Økland. Kvar krok er velstelt. Garden er også ei skattekiste. Einar Økland har samla på mykje opp gjennom åra, og ofte det som ingen andre samlar på. Her ligg unike samlingar av litterære tekstar, postkort, bokmerke, reklameplakatar og mykje meir.

Forfattar Einar Økland viser fram samlinga av bokmerke

BOKMERKE: - Dette bokmerke med Stomatol er flott, meiner Einar Økland.

Foto: Eli Bjelland / NRK

Det er det uperfekte som tiltrekkjer Økland, og han ser verdiar i det andre oppfattar som mislukka.

– Eg samlar ikkje på Munch, men på det som det finst fleire av og som er anonymt og lågfolkeleg. Ofte finst det mange perspektiv og innfallsvinklar på slike samlingar, meiner Økland.

Han samlar til dømes på bøker som er gjevne ut på eige forlag, og håpar at nokon skal laga ei oversikt eller fordjupa seg i dei på andre måtar.

Økland ser mulegheiter i alt han har samla, men innser at han ikkje kan gjera alt sjølv. Han fyktar at samlingane skal bli delte opp og hamna i ulike institusjonar i Oslo etter hans tid.

Tunet kan bli samlingsstad

Det er det også fleire som fryktar, og difor blir det no jobba for å gjera garden til Einar Økland om til ein kulturell samlingsstad på Vestlandet. Nynorsk kultursentrum og Sunnhordland museum samarbeider med Økland om korleis samlingane kan forvaltast og brukast. Håpet er at fleire skal få nytte av det.

Forfattar Einar Økland viser litt av samlinga med bokmerke.

UNIKE SAMLINGAR: Einar Økland samlar på det ingen andre samlar på.

Foto: Eli Bjelland / NRK

– Viss ingenting blir gjort, kjem innhaldet til å bli fordelt på arvingar, selt på ein auksjon eller donert til riksinstitusjonar. Alle mine lause papir kan dermed enda opp i Riksarkivet eller Nasjonalbiblioteket og det blir vanskelegare å finna dei att, meiner Økland.

Det blir no utarbeidd ein rapport frå forprosjektet, og det er laga ein intensjonsavtale med Økland om å kartlegga samlingane vidare, spesielt det som gjeld nynorsk skriftkultur.

Dei neste tre år skal Nynorsk kultursentrum kartlegga samlingane vidare.

– Det er sjeldan med ein så god dialog med samlaren sjølv som i dette tilfellet, med Einar Økland, ifølgje prosjektleiar Geir S. Netland.

– Dette skal ikkje bli noko monument over Einar Økland. Det handlar ikkje om meg personleg, men om at eg på pur dævelskap ikkje vil gi det til Oslo. Eg vil gjerne at samlingane skal bli verande i nynorskland, seier Økland.